pladder.blogg.se

 

 

Som vi ser så har vi först en helt fungerande cykel (Ruta 1.). Sen sönderdelar vi den (Ruta 2.). Då får vi 2 hjul och 1 styre (Ruta 3.). Detta är iallafall vad Anders har lärt oss. Det kan ju ses lite underligt att man änns skulle kapa upp sin fullt funktionella cykel och bara spara 2 hjul och ett styre och lite underlig är det väl att använda detta som en liknelse för hur en kemisk jämnvikt uppstår.

 

Men nu kommer den riktigt kusliga delen. Vad händer egentligen med det som är kvar? Jag menar. Ramen, sadeln och drevet borde väl endå ta vägen någonvart? Tänk om samma sak gäller för kemikalier!? Tänk om vi hela tiden konsumerar lire av världen varje gång vi utför ett kemiskt experiment! Om man nu tänker sig att matlagning kräver kemiska processer (Vilket det också gör.) så konsumerar vi kanske massor av atomer varje gång vi gör ett mat experiment! Men ta detta nu ännu ett steg längre.

 

Föräldrar har ju alltid sagt att vi inte ska leka med maten. Är de alltså i någon sorts maskopi med min Kemi-lärare? Finns det ett hemligt samfund som känner till sanningen bakom cykel kapning? Detta tåls att tänka på. Vi äter ju mat och förbränner den. Betyder det kanske att vi konsumerar små bitar av världen och långsamt bryter ner vår egna existens? Gör detta oss till "Eater of worlds" som man så ofta ser i smålarviga fantasy-filmer? Jag har helt enkelt inget annat val än att fråga Anders hur vi kan få tillbaka resten av cykeln när vi fått tag på 1 styre och 2 hjul. Men tills jag luskat ur honom sanningen om cykeln och vart tusan större delen av den tar vägen, så måste jag varna er mina två läsare, att ni inte under några omständigheter får leka med maten eller kapa upp era cyklar (Inte grannens för den delen heller.)

 

På återseende!

 

P.S. Ja det är paint. D.S.